2013-02-21

this is me | fabriken



Jag fyller 39 år i april och väntar fortfarande på att bli stor. Att bli vuxen liksom, och känna mig säker på hur saker och ting ska vara. Vad ska jag bli när jag blir stor då?

Jag snubblade och skrapade knäna ganska rejält för ett och ett halvt år sedan. Hade turen att hitta en möjligheten att backa undan från mitt chefsjobb och prova något annat inom organisationen. Sakta återvänder kraften och glädjen. Men det är tufft att resa sig efter att ha snubblat omkull och bränt sig... Men det går. Men där skrapsåren fanns är det fortfarande ömtåligt. Kanske förblir det så för alltid. Eller också blir jag starkare där jag läker.

Jag är en tänkande person. Jag är bra på att tänka. Nästan lite för bra för mitt eget bästa i bland. Jag önskar att jag var lika bra på att ta plats och sätta ord på mina kloka tankar som att formulera dem inuti huvudet. Men jag är ganska tyst. Fast ändå inte. Jag känner mig ganska blyg. Fast väldigt social. Ofta känner jag mig lite osäker. Men samtidigt är jag ganska kaxig.

Jag och mannen i mitt liv träffades på vår studentfest och har inte varit ifrån varann många nätter sedan dess. Vi tog studenten 1992 så visst har vi hunnit med lite berg och dalbana i livet tillsammans. Men vi står idag hand i hand och kliver in i tonårsföräldrarollen helt och hållet då vår minsta faktiskt blir 13 år i sommar. Hur coolt är inte det!? Jag älskar det, men samtidigt vrider jag mig av frustration och maktlöshet när jag ser ur mina tjejer fajtas med allt det som tonårstiden bjuder på. Jag minns ju så väl hur det var. Fast allra mest har vi kul, mina tjejer och jag. Och mannen också så klart.

Jag drömmer om att kanske få fler fotouppdrag och att oväntade erbjudanden och möjligheter  ska dyka upp där jag kan få utlopp för all den kreativitet och lust som bubblar inom mig. Jag drömmer om att återgå till min gamla kroppsstorlek och att jag plötsligt ska få jätte tjockt och långt hår och en fantastiskt bra kondition. Och fred på jorden. Och att få mer tid drömmer jag om också. Så att jag kan blogga mer ;)


kram | tina