söndagsbild

Ja varken mer eller mindre. En söndagsbild, en bild från en blåsig solnedgång vid ett makalöst vackert och respektingivande hav i somras. Dagen i dag var dessutom på tok för snål med ljus. När jag kanske skulle kunnat fotografera något så var jag i stället upptagen med att prata. Prata livet med mina barn, med min man. Min familj. Kunde ju inte prioritera annorlunda så klart. En galen muskel i min nacke blockerar mig dessutom från att tillbringa mer tid än så här tid vid dator.

Men ändå. Kul att ses:)

 

 

kram | tina

 

 

tjugofyra timmar skräckblandad förtjusning i Varberg

24 timmar i Varberg. Planerade av någon annan. Tillsammans med tjejer jag aldrig tidigare mött. Jag var nervös. Kände mig lite liten.

Men jag tog chansen  att fylla på mig själv och det knöliga livet jag lever med något jag inte hade riktigt kontroll över.  Men det kostar på att köra sig ett par timmar hemifrån och vara ensam i en ny grupp människor. Jag är blyg och hemmakär och i ärlighetens namn alldeles galet och ofta onödigt anspråkslös. Jag har heller inte just nu förmånen att lyckas balansera min tid på det sätt de andra tjejerna har lyckats med gällande bloggandet och livet i allmänhet. Heja er! Men jag håller fast vid att det är så himlans ok att blogga utan tvång och prestige och jag vet att var sak har sin tid. På det lilla viset är det ju så skönt tydligt att vi alla har ett existensberättigande i bloggosfären. Eller hur!?

Tillsammans med ett litet fint gäng med svindlande begåvade och duktiga tjejer njöt jag av det vackra Varberg som fina Kristin ville visa oss. Vädret var både med och emot oss under den guidade cykelturen som tog oss till såväl Kallbadhus, naturbadet Damernas som framgångsrika och intressanta företag som Vagabond och L:a Bruket.

 

Ja jösses. L:a Bruket är en modern sannsaga där slutet inte ännu är skrivet... Jag älskar deras produkter och handlade med ett välbefinnande kittlandes i hela kroppen en hel del när vi var där.

 

 

Sammanfattningsvis så var de 24 timmarna jag lät Varberg och bloggnätverkandet skölja över mig sååå väl värt det. Jag fick en hel del tankar med mig, för att inte tala om lusten att återvända till Varberg och dess Stadshotell. Den lusten är stor och helt ärligt så tycker jag att Varbergs Stadshotell och Asia Spa  är det bästa hotellet med spa vi har i Sverige. På så många sätt.

 

 

Är du nyfiken på mer 24 timmar Varberg tycker jag du ska landa in hos Kristin så kanske  hon lotsar dig vidare...

 

 

kram | tina

ljus, patina och tuffa tankar

Vad gör man om man har ett svar, men ingen frågar något?

 

En mening som bara dök upp i min lite mer allvarliga och på snudd till filosofiska del av hjärnan. Jag kan inte själv svara på frågan men låter mig heller inte fastna där. Istället ska jag lyssna på helt andra delar av min fantastiska (!?) hjärna och  noppa ögonbryn troligtvis konstatera att jag visst inte orkade slänga i en toning i håret i dag heller, dricka en smoothie och sjunka ner i soffan. Nöjd så.

 

 

kram | tina

 

ny industriell vän vill veta var den ska bo | söndagsbild i fabriken

Vår matplats gästas just nu av en ny kompis som velar runt i huset och försöker hitta sin plats. Pallen ropade på oss när vi besökte Artilleriet i lördags och invirad i en svart sopsäck bar jag runt på den på stan hela dagen. Typ. Passade ju ganska bra eftersom jag hade galet ont i fötterna och kunde sätta mig så fort lillasyster provade något (och det var ofta;)

För ett litet antal veckor sedan så fick vi ytterligare en liten fin tonåring i familjen. En av de fina presenter som man får när man tillhör oss är att man får ett litet "prata-och fnissa-hela-natten på-ett-lyxigt-hotellrum-med-panoramautsikt-och-lyxiga-badrockar-plus-jaccuzi-och-shoppa-tills-mammans fötter-nästan-trillar-isär-och-pengarna-tar-slut-dygn".  Lillasyster hade väntat på detta i tre år typ, ända sedan vår första fina tjej blev tonåring och fick samma present. 

 

Vi hade det precis alldeles underbart. Ja, förutom att jag glömde ta med andra skor än mina vita Converse. Det var ett jätteminus för mina nedersta kroppsdelar. Minst sagt. Jag ville nästan klaga ynkligt och lite högljutt ända tills jag fick ett sms hemifrån tätt följt av ett telefonsamtal från vår stora fotbollstjej. Hon var på väg till akuten med en dubbelt så stor fot och förmodad bruten tå. Det kändes inte läge att klaga då. Mammahjärtat bultade och jag kände mig minst sagt kluven. Ville ju krama ledsen storasyster men samtidigt var min huvuduppgift ju att njuta och skapa lyx-känsla för lillasyster.

 

Men jag ansträngde mig och lyckades. Vi sjönk ner i jacuzzin och fasen va vi njöt, jag skiftade fokus och var totalt närvarande. Jag till och med nappade på Filippas knasiga idé att ta en snabb sväng till Liseberg trots att klockan var mycket och det regnade ute. Vi hade jättemysigt i den näst intill folktomma parken men mina fötter sade upp bekantskapen med mig. Typ.

Jag tror inte att det är många av oss som inte har en slags hatkärlek till spelklassikern "Råttfällan". Lyckan när man kan plocka plupp efter plupp (finns nog många namn på de där gula, röda och blå små spelpjäserna) och ilskan, kanske rent utav ursinnet när den small igen alldeles för tidigt för att sedan låta motståndaren i stället plocka plupp efter plupp...

 

Detta spel kommer gärna fram hos oss en sån här lagom slö och småregnig söndag och får bli del av mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild.

kram | tina

 

 

tillbaka

Är det möjligt att återuppstå från det näst intill döda tillstånd som jag ur ett bloggvärlds-perspektiv sett befunnit mig i tre månader?

Självklart. I bloggvärlden gör man ju som man vill. Bloggar utan tvång och prestige. Hoppas ni håller med, och välkomnar mig tillbaks. För nu är jag här igen. Kul.

 

 



bilden är tagen på Azorerna maj 2013 (den resan ska jag berätta mer om en annan dag) 

 

 

Jag åt en "slapparfrulle" i soffan i morse och hade tv:n på i bakgrunden och hörde Peter Apelgren ge relationsråd (!?) Åh han är så fantastiskt rolig. Jag kan inte återge ordagrant alls, men sammanfattningsvis så sa han något i stil med

"Skit i sommaren, den är så fort över och den blir nästan aldrig så där bra som du tänkt. Satsa på hösten i stället. Köp det dyra vinet då, då ska du se att det smakar..."

Ja va sjutton, jag börjar jobba i morgon igen och  semestern är över (fast den har faktiskt varit riktigt bra med såväl kristallklart och badkarsvarmt Turkiethav som solig och vacker dansk sandstorm, Skagenmagi, intensiva övernattningsgäster och snyggshopping mm) och det känns som om hösten är väldigt nära. Så jag satsar på den från och med nu. Eller i alla fall från och med alldeles snart...När jag tänker efter så är det ju faktiskt fortfarande sensommar. Jag håller kvar i den, men jag har bestämt mig för att satsa på hösten. Det har jag.

 

 

kram | tina

 

 

äntligen

Speciella små bubblor kittlar runt hjärtat när den första buketten vitsippor sträcks fram

varje liten blomma plockad med vetskapen att en mamma kommer att bli glad

den ömsesidiga glädjen när ge är lika fint som att få

 

glöm aldrig känslan

blunda och le

minns

 

♥

 

kram | tina

 

det handlar om väggar, stil, lådor och fotokonst | tema i fabriken

Bland det första du ser när du stiger in genom vår ytterdörr är en  lång vit vägg. Den är så pass lång att den rymmer en dörr in till vår tvättstuga/kapprum, en projektorduk och ett gammalt skåp står placerat mot väggen. Väggen är vit och putsad. Det låter väl bra. Men den är liksom putsad med en slags pizzeria-struktur. Det är verkligen inte snyggt, men ändå så pass diskret att vi bara lever med den. Dag ut och dag in. Vår pizzeriavägg.

Eftersom den är putsad så är det ju inte heller bara att spika i en spik och sätta upp tavlor. Därför är det lutande tavlor som gäller här.

Vår köksvägg skrev jag lite om på Fabriken när vi presenterade veckans tema

 fondvägg | på mina väggar 

Vad som finns väggarna i tjejernas rum så är det inte längre jag som bestämmer. Det samlas och sorteras och konsten som pryder deras väggar är ständigt växlande och består av till största del av bilder från tidningar och magasin. Helt ok tycker jag ändå.

Jag är inte galet förtjust i att spika i väggarna och när washitejpen kom in i allas våra liv studsade jag lite upp och ner av glädje. Enkelt och roligt! Men på de väggar där vi har satt vit panel är det lite mer fritt fram att spika. Det är ju busenkelt att fixa till och dölja ett litet hål, till skillnad från en tapetserad vägg. 

Vilka snyggväggar det bjuds på runt om i Fabriken idag! 

Jag är fullproppad av inspiration efter en tur där. Kika in där du också!

kram | tina

söndagsbild och lite ord | fabriken | 130414

foto: tina@sundling.info

i gungande vågor kommer värmen  inuti

med snöflingans unika och självklara sätt ler ögonen i ljuset

spröd som en nattgammal is infinner sig vissheten

nu vet hon med säkerhet

det är på riktigt

 

 

♥

 

 

kram | tina

 

 

 

 

klassiker, loppisfynd och storsäljare hjälper mig att se ljuset i tunneln

En riktig klassiker minsann.  Ljusslingan från Granit finns även hos oss. Den ger mysigt ljus med hjälp av en dimmer. Jag tycker att nästan en dimmer till denna slinga är en förutsättning, det blir så vansinnigt starkt ljus annars.

 

 

Influensa. Så simpel är förklaringen till min totala frånvaro här på bloggen sista tiden. Influensa med stora bokstäver. Men jag var inne på de sista dagarna med feber förra veckan och uppfattade i alla fall att det var dags för belysning i Fabriken. Som tur var så är vi ju två tappra som står vid spakarna i Fabriken och fina Anna har verkligen jobbat på bra när jag varit ur funktion. Bästa kompanjonen är hon allt det måste jag bara säga.

Våra sänglampor är två riktigt gamla och välanvända bygglampor. Rostiga och färgfläckiga med söndertorkade kablar hittades den ena hos svärfar och den andra för en ynka femma på loppis i somras. Nu har de fått nya svarta textilbeklädda sladdar och jag gillar dom.

Jag tänkte bara låta belysningstemat passera helt och hållet först. Men så kom det sig att jag väcktes med sång, frukost på sängen och paket just den morgonen. Ett av paketen innehöll ett nytt objektiv. Och ärligt talat, hur många av er hade kunnat låta bli att alla runt i pyjamasbyxor och myströja och provfotografera åtminstone lite grann? Jag kunde i alla fall inte låta bli. Men den lilla ork som börjat smyga sig tillbaka då febern börjat retirera, räckte inte så långt som till att göra ett blogginlägg.

Detta är också lite av en klassiker när det gäller belysning. Ingela Råmans Light shadows, Orrefors ger fina skuggor när den tänds i storasysters rum.

Men idag ville jag ändå ge ifrån mig ett livstecken, en liten blinkning med lampan liksom...

 

 

kram | tina

fabriken | tema | moodboard [03]

 

Just nu.

 Väntan på två olika sätt i mars 2013

 

Väntan nummer ett. Nytt album från DM. Nervöst och nedtonat förväntansfull har jag räknat dagar tills jag för ett antal dagar sedan fick den länk från min käre bror där jag kunde med slutna ögon kunde lyssna. Jag vill skriva att jag inte blev besviken. Men jag blev ärligt talat ändå lite besviken. Men det fanns en del bra. En hel del blir faktiskt bara bättre och bättre. Så det är bara till att fortsätta vänta. Vänta på den där "Enjoy-the-silence-känslan" i magen. Nästa gång kanske? (fast jag blev härligt glad när jag hittade reportaget på bilden om Martin Gore och Depeche Mode i Damernas här om dagen)

 

Väntan nummer två. Bli frisk. Influensan med stora bokstäver råkade ramla på mig. Jag vet att jag inte är ensam om detta öde. Men gör det saken så mycket bättre!? Nej. Men jag dricker vatten och snyter mig, hostar och sover.

 

Förresten så väntar jag på ytterligare en sak. Vårvärmen. När den äntligen kommer kanske det trots allt blir lite "Enjoy-the-silence-känsla" i magen ändå? Någon slags bra känsla kan du garanterat hitta  genom att kika in på Fabriken som idag har tematorsdag!

 

 

 

kram | tina

 

 

 

söndagsbild | fabriken

Söndagsbilder i Fabriken idag. Min bild är fångad när hon gick förbi vår svarta tavla i vardagsrummet. Hon var insvept i en filt och alldeles sådär söndagsmysig hela hon. Så mysig som hon förtjänar att vara mitt lilla hjärta. 

Min söndag förövrigt har varit kraftfull och klok utåt. Jag har varit positiv och stöttande och gett goda råd och heja rop. Till vänner och bekanta, men inte till mig själv. Fast jag borde...Men en slö söndag då och då måste man ju unna sig för att hitta balans. Eller hur!?

kram | tina

bjud in en stubbe och måla den vit

Att jobba heltid ha en liten familj att leva tillsammans med, och administrera två bloggar gör att det då och då uppstår stunder då känslan att inte riktigt räcka till, kommer på snabbvisit. Särskilt de veckor då jag har äran att presenterar torsdagstemat på Fabriken. Sällan känner jag att jag får till två olika inlägg på samma tema. Så inlägget här på in lite mer egna blogg är ganska ofta liksom tvilling med mitt inlägg på Fabriken. Men inte enäggstvilling, nej lite skiljer de sig åt. Det är min ambition i alla fall. Trygg i vetskapen att jag bestämt att det är bra nog så viftar jag bort känslan av otillräcklighet. I alla fall för denna gång.

Att plocka in naturen i form av björkstubbar som avbarkats, plansågats och vitmålats är något vi är nöjda med. Som jag skrev på Fabriken så var tanken egentligen att de skulle bli pallar, men då de blev lite för höga så fick de bland annat bli till nattduksbord. 

Vi valde att måla dem innan de torkat isär eftersom vi ville ha sprickorna trärena och för att jag i ärlighetens namn var lite otålig dessutom. Så pass otålig att jag några på plats direkt på golvet lite för snabbt. De var inte torra och det började mögla lite där de stod tätt intill golvet. Så om du blir frestad att göra egna små stubbpallar eller små bord se till att de torkar ordentligt innan ni ställer dem direkt på golvet. Det räcker att ställa dem på träribbor av något slag, bara så att luften kan cirkulera även under. Det tar ganska lång tid innan de torkat. Vi har målat en svart också och den kan du se en skymt av här >>

Jag önskar lite att jag hade kunnat fokusera på att plocka in våren i detta inlägg egentligen, men det var inte så lätt. Men ett sådant inlägg kommer så snart det är möjligt. Både här hos mig och på många fler ställen. Fast det är faktiskt en hel del av de inspirerande medlemmarna på Fabriken som lyckats få till underbart våriga inlägg i dag. 

Unna dig en runda i Fabriken>>

kram | tina

ps. Jag kan verkligen rekommendera allt som Paulo Coelho skrivit. En hel del finns på bokrean;)

helt apropå

kram | tina

en lysande idé

Imbergs Arkitekter är ett Stockholmsbaserat familjeföretag som ritar hus och inredningar. De arbetar mycket i Stockholm och på Gotland och driver dessutom butiken E. Torndahl, med fokus på noga utvald Skandinavisk design.

Jag är galet förtjust i deras lamp-idé som förutom i Stockholmskontoret ovan, även återfinns i sommarhuset på Gotland, om än med ett något annorlunda uttryck. Men man ser att de på något sätt kommer från samma skapare. Jag blir inspirerad, det är ju en tokigt enkel konstruktion. 

Plywooden är något som jag ju alla redan fört in i mitt hem, i sovrummet. Fast jag valde ju att ge den en mer väderbiten nyans innan den fick bilda fond bakom vår säng >>

Hoppas ni har fått en bra start på veckan och att ni liksom jag har en känsla av att detta kan komma att bli en av de bättre veckorna på länge!

kram | tina

en liten bit till

Vet inte riktigt. Men det kan vara så att jag faktiskt har påbörjat något. 

Detta är andra söndagen som jag liksom läcker mina egna små ord... 

Mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild. 

♥ 

kram | tina

this is me | fabriken

Jag fyller 39 år i april och väntar fortfarande på att bli stor. Att bli vuxen liksom, och känna mig säker på hur saker och ting ska vara. Vad ska jag bli när jag blir stor då?

Jag snubblade och skrapade knäna ganska rejält för ett och ett halvt år sedan. Hade turen att hitta en möjligheten att backa undan från mitt chefsjobb och prova något annat inom organisationen. Sakta återvänder kraften och glädjen. Men det är tufft att resa sig efter att ha snubblat omkull och bränt sig... Men det går. Men där skrapsåren fanns är det fortfarande ömtåligt. Kanske förblir det så för alltid. Eller också blir jag starkare där jag läker.

Jag är en tänkande person. Jag är bra på att tänka. Nästan lite för bra för mitt eget bästa i bland. Jag önskar att jag var lika bra på att ta plats och sätta ord på mina kloka tankar som att formulera dem inuti huvudet. Men jag är ganska tyst. Fast ändå inte. Jag känner mig ganska blyg. Fast väldigt social. Ofta känner jag mig lite osäker. Men samtidigt är jag ganska kaxig.

Jag och mannen i mitt liv träffades på vår studentfest och har inte varit ifrån varann många nätter sedan dess. Vi tog studenten 1992 så visst har vi hunnit med lite berg och dalbana i livet tillsammans. Men vi står idag hand i hand och kliver in i tonårsföräldrarollen helt och hållet då vår minsta faktiskt blir 13 år i sommar. Hur coolt är inte det!? Jag älskar det, men samtidigt vrider jag mig av frustration och maktlöshet när jag ser ur mina tjejer fajtas med allt det som tonårstiden bjuder på. Jag minns ju så väl hur det var. Fast allra mest har vi kul, mina tjejer och jag. Och mannen också så klart.

Jag drömmer om att kanske få fler fotouppdrag och att oväntade erbjudanden och möjligheter  ska dyka upp där jag kan få utlopp för all den kreativitet och lust som bubblar inom mig. Jag drömmer om att återgå till min gamla kroppsstorlek och att jag plötsligt ska få jätte tjockt och långt hår och en fantastiskt bra kondition. Och fred på jorden. Och att få mer tid drömmer jag om också. Så att jag kan blogga mer ;)

kram | tina

a little bit of me

Jag brukar inte dela med mig. Har det mest för mig själv. Men idag är en bra dag att bjuda med sig. Av något som är litet och totalt befriat från krav och prestige... 

Kanske lite konst(igt) Men vänligt.

Söndagsbild från mig till dig.

♥

kram | tina

en stund, en fin stund och ett övergivet hus

När solen sken som skönast i helgen hade jag och lillasyster en fin stund med kamera och fniss. Och lite skräckblandad förtjusning när vi vågade oss ur bilen vid det där jättestora nedlagda sjukhemmet där det spökar. Jag tycker att det är fantastiskt att gå runt där och jag har minnen av hur jag sommarjobbade där innan det lades ner.

Jag minns Elin, den gamla gumman som hade så fantastiskt tunt vitt hår. Som en gloria fanns det där och jag minns hur hon blundade och sjöng lite sorgset för mig. Jag minns Asta som viskade till mig att hon ville ha en ny morgonrock när hon fyllde år. Jag talade om det för undersköterskan som var hennes kontaktperson, men hon fick ingen morgonrock. Det blev jag så ledsen för, Asta brukade nästan aldrig prata och när hon väl sa något, önskade något lyssnades det inte till. Gustav den gamla prästen som var så otroligt intressant att hjälpa. Vilka samtal vi hade. Vad mycket jag lärde mig av dessa gamla människor.

Jag ler och minns mycket mer än så, och jag gillar atmosfären där. Lillasyster tycker bara att det är jätteotäckt och kan inte glömma att jag berättat att det spökar. För det gör det. Eller?

Fast hon håller med mig om att det är en vacker dörr. Extra vacker en gnistrande kall februaridag när kung Bore målat med sina magiska iskristaller på rutorna.

Jag gillar mina söndagsbilder. Hoppas att ni gillar dom också och att ni hittat ännu fler söndagsbilder att gilla och kommer att komma ihåg inne i Fabriken....

moodboard | januari

Jag får inte riktigt fram några ord i dag. Vill sig inte riktigt. Inte heller blev bilderna jag hade tänkt bjuda på tillräckligt bra. Jag hann inte fota innan mörkret kom idag heller. Eller jo, det är en sanning med modifikation, bilderna på tulpanerna och körsbärskvistarna är fångade med mobilen idag faktiskt. Men det var inte just dom bilderna jag hade i mitt lilla huvud egentligen. Det fick bli en digital variant.

Fast å andra sidan är de egentligen helt självklara ingredienser när jag ska sätta samman moodboards både i januari, februari och mars. Jag älskar tulpaner och skira knoppar och kvistar. Det om något är inspirerande. Bilderna i högra hörnet är även de bilder från min mobil som jag tycker om och som var och en har en särskild betydelse som inspirerar mig just nu. 

För fler moodboards denna sista januari, titta in på Fabriken >> där är variationerna stora och du hittar garanterat inspiration.

kram | tina

vinterljus fångat i smyg

Man får egentligen inte göra så. Det godkänns inte just nu. Men sedan, när år har förflutit kanske det ändå uppskattas. Att bli fångad på bild. Spontant och mitt i verkligheten liksom. Lillasyster sitter och läser i soffan och vintersolen letar sig in, lite blek men ändlöst vacker. Precis som hon.

 

kram | tina

 

♥

 

 

fabriken | söndagsbild