Ibland när jag är ute och reser med bil eller tåg, så händer det att jag blir uppslukad av tankar och funderingar kring vem som bor bakom de där spetsgardinerna i det gula eternitbeklädda huset eller bakom cafégardinerna i det vita lilla huset med alla vinbärsbuskarna som susade förbi utanför min fönsterruta.
Ofta kan jag se framför mig hur jag knackar på och blir bjuden på kaffe och mariekex i små rundade åttkantiga kaffekoppar vid ett litet köksbord med både vaxduk och en liten duk med virkad spetskant. Vi samtalar länge, innerligt och varsamt om livet och jag får titta på gamla tidningsurklipp och bilder i vältummade fotoalbum. Vänliga ögon ser på mig och ger mig kraft när jag hör mig själv berätta saker jag inte trodde jag skulle.
På något sätt så är det visst alltid lite ensamma och allt igenom fina personer som jag vill tro bor i de där husen mina ögon faller för. Det är i alla fall just dem som mina tankar och fantasier är förbehållna, och det verkar ju ganska rättvist på något sätt. Att någon tänker på dom menar jag. jag tror att jag behöver tänka på dom också.
Helt och fullkomligt rättvist känns också blomsterprakten på min ovan om jag fångat precis utanför min altandörr. Jag vattnar och pratar med dom var och varannan kväll. Förr om åren har blomstren på just den plasten blivit bortglömda lite för ofta och de har döden dött ganska tidigt på säsongen. Men i år ska det minsann vara liv överallt ända in i det sista. Det har jag gett mig sjutton på. Vi får väl se.
Jag har snubblat på en blogg idag Kim Klassen{dot}Com som jag nog kommer att hänga på ett antal timmar fram över tror jag. Jag är just nu så glatt uppslukad av bubblande lust att utveckla mitt fotograferande och bildskapande och här finns massor av Photoshop-tips bland annat. Kika in du med och se om du blir lika sugen på att leka med dina bilder som jag blev...
allt gott | tina
