Ja varken mer eller mindre. En söndagsbild, en bild från en blåsig solnedgång vid ett makalöst vackert och respektingivande hav i somras. Dagen i dag var dessutom på tok för snål med ljus. När jag kanske skulle kunnat fotografera något så var jag i stället upptagen med att prata. Prata livet med mina barn, med min man. Min familj. Kunde ju inte prioritera annorlunda så klart. En galen muskel i min nacke blockerar mig dessutom från att tillbringa mer tid än så här tid vid dator.
Men ändå. Kul att ses:)
kram | tina
