Krispigt vitt, smutsvitt och kanske lite ljust och fräscht
Vitt har varit rätt så länge. Inte bara i inredningsväg. Vit iPhone och padda, vita Converse vita Urbanears och utan tvekan en vit Malm i tonårsrummet. Det som det trånas efter blir snabbt självklart och alldeles vanligt. Inget dåligt i det kan tyckas. Men det isar lite utmed ryggraden när jag märker hur hungriga på trender vi är. Både jag och mina kids. För det är vi. På gott och ont. Alltid på gott och ont.
Morgonljus och vita sängkläder som ännu var lite varma efter lillasysters sovmorgon.
Lite när vitt är som bäst på något sätt tycker jag.
Vita pelargoner. Billiga typer som mellanlandat inne innan de ska planteras samman med ytterligare ett gäng i en stor kruka. Det blir så fint. Trodde aldrig att jag skulle bli en pelargontjej. Men jag håller mig till vita. Och jag övervintrar dem inte. Än.
Vita skrynkliga linnegardiner fårskinnsdynor och en Granitslinga. Vitt linne och grått fårskinn gifter sig fint framför ögat tycker jag. Gillar.
Vilka överlevare dessa snittisar är alltså. Flyttade in 4 april tillsammans med en himla massa andra vackra blommor och de var fortfarande fina i morgonens ljus. Vita blommor har jag alltid haft lite förkärlek för. Det kommer nog inte ändras. Eller kanske gör det så som så mycket annat ändras, utvecklas och liksom förfinas med tiden.
Vi har med åren som vi delat i olika boenden finaste mannen och jag, landat i att använda en och samma vita nyans i hela huset. Vi har samma vita tapet i alla rum och alla snickerier och målade möbler är i samma nyans om än med olika glans. Det är ett ganska bra koncept som ger en känsla av sammanhang från rum till rum.
Nu ska jag snurra runt ett varv inne i Fabriken för att om en stund ägna mina tankar åt morgondagens kalasande då min lilla mamma fyller 60 år. Tillsammans är vi 100 år. Hur fint är inte det...
kram | tina
bilderna är alltid mina egna
