2014-04-07

everyday life





ny vecka | samma (o)vanor
 
tina
 
 
bilderna är alltid mina egna
 

2014-04-06

inspirationsfabriken smygöppnar | söndagsbild



Vet ni?
 
Dörren till inspirationsfabriken står på glänt från och med i dag.
Vårens första söndagsbilder smyger sig dit idag hoppas jag.
Hur gör du?


kram | tina
 
 

2013-10-27

bonusrummet med stubbar, koskinn och vita plankväggar med karaktär




Jag har hittills alltid haft lite svårt för att hitta rätt namn till det här rummet. Andra talar om det med en så naturlig självklarhet  som gillestugan, så att jag nu efter ungefär 13 år i huset också med värme i rösten talar om det som just, gillestugan. Rummet som vi egentligen inte behöver. Men som helt plötsligt, både när man ser tillbaka på hur vi använt det genom åren som allt från förvaringsrum/förråd, målarstuga och som det perfekta och alldeles självklara tillhållet att dricka glögg och vänta-på-tomten-rummet, och nu när vi gör en nutids granskning, tonåringarnas självklara tillhåll. Vi har försökt charma dem med såväl projektor och surroundsystem och det verkar tilltala dem både när det spelas Wii och kollas på snyftiga eller skräckfyllda filmer. Fast va sjutton. Vi vuxna gillar ärligt talat också innehållet.




 
 
Just nu har vi fyra fåtöljer, ni vet Ikeas i ek och svart skinn, en liten omtyckt samling  omsorgsfullt behandlade stubbar centrerade på ett svartvitt koskinn. Trivsamt. Ja faktiskt i allra högsta grad, vi sitter gärna där ner och dricker en kopp kaffe och fascineras av eldslågorna genom glaset i braskaminen som vi bytte ut för ett par år sedan och filosoferar ständigt kring hur vi vill fortsätta att förändra och utveckla. Trots att målarfärgen knappt har slutat lukta från de ohyvlade brädorna som vi nyss satte upp på den ena långa väggen. Vi tycks aldrig bli färdiga. Jag tänkte först skriva att vi aldrig tycks bli nöjda och riskera att veckla in mig i djupa funderingar kring huruvida det är en slags förbannelse eller en slags omedveten projicering och ett dolt missnöje vi inte identifierat...



 
 
 
Men nej det är inte så. För vi blir liksom nöjda. Varenda gång vi har gjort något blir vi näst intill barnsligt och lite nördigt nöjda, jätte nöjda och glada och det håller i sig. Faktiskt. Samtidigt som det skapar mer lust liksom, och jag tror att det är just det faktum att rummet i sig är ett bonusutrymme som lockar oss att klura vidare och projektera. Nu har vi tillexempel en enligt oss jätte fin Bolon-matta (fyndad, på rulle och tung som ett as) som ligger och väntar på att läggas på plats och vi har hittat drömsoffan nummer ett på Artilleriet och har seriösa planer på att tillverka en egen fantastisk variant. Ja ni fattar. Roligheterna hopar sig. I min vilda fantasi är det färdigt till jul. Men tala inte om det för raraste maken min. Då gör han punka på min fantasibubbla direkt tror jag. Han är liksom lite mer realistisk än jag och vet hur lång tid allt tar. Sånt lyckas ju jag liksom förtränga mellan gångerna ;)
 
 

 



En av de allra finaste sakerna som bor i min gillestuga sedan ett litet tag är kudden på bilden ovan. Är den inte helt oemotståndlig så säg!? Fina rara och galet talangfulla småbarns mamman, konstnären och bloggerskan Sara Woodrow/smäm har skapat till denna ljuva och kaxiga uppenbarelse. Besök henne och klicka hem en kudde eller ett print. De är så snygga. Så snygga.

Detta mina vänner, är mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild. Jag har inte varit ensam om att vilja mingla runt där idag. Oj va många besökare det varit. Kul.


kram | tina


2013-10-20

söndagsbild



Ja varken mer eller mindre. En söndagsbild, en bild från en blåsig solnedgång vid ett makalöst vackert och respektingivande hav i somras. Dagen i dag var dessutom på tok för snål med ljus. När jag kanske skulle kunnat fotografera något så var jag i stället upptagen med att prata. Prata livet med mina barn, med min man. Min familj. Kunde ju inte prioritera annorlunda så klart. En galen muskel i min nacke blockerar mig dessutom från att tillbringa mer tid än så här tid vid dator.

Men ändå. Kul att ses:)
 
 
kram | tina
 
 

2013-10-11

tjugofyra timmar skräckblandad förtjusning i Varberg


24 timmar i Varberg. Planerade av någon annan. Tillsammans med tjejer jag aldrig tidigare mött. Jag var nervös. Kände mig lite liten.



Men jag tog chansen  att fylla på mig själv och det knöliga livet jag lever med något jag inte hade riktigt kontroll över.  Men det kostar på att köra sig ett par timmar hemifrån och vara ensam i en ny grupp människor. Jag är blyg och hemmakär och i ärlighetens namn alldeles galet och ofta onödigt anspråkslös. Jag har heller inte just nu förmånen att lyckas balansera min tid på det sätt de andra tjejerna har lyckats med gällande bloggandet och livet i allmänhet. Heja er! Men jag håller fast vid att det är så himlans ok att blogga utan tvång och prestige och jag vet att var sak har sin tid. På det lilla viset är det ju så skönt tydligt att vi alla har ett existensberättigande i bloggosfären. Eller hur!?




Tillsammans med ett litet fint gäng med svindlande begåvade och duktiga tjejer njöt jag av det vackra Varberg som fina Kristin ville visa oss. Vädret var både med och emot oss under den guidade cykelturen som tog oss till såväl Kallbadhus, naturbadet Damernas som framgångsrika och intressanta företag som Vagabond och L:a Bruket.

 


Ja jösses. L:a Bruket är en modern sannsaga där slutet inte ännu är skrivet... Jag älskar deras produkter och handlade med ett välbefinnande kittlandes i hela kroppen en hel del när vi var där.



 
 
Sammanfattningsvis så var de 24 timmarna jag lät Varberg och bloggnätverkandet skölja över mig sååå väl värt det. Jag fick en hel del tankar med mig, för att inte tala om lusten att återvända till Varberg och dess Stadshotell. Den lusten är stor och helt ärligt så tycker jag att Varbergs Stadshotell och Asia Spa  är det bästa hotellet med spa vi har i Sverige. På så många sätt.
 
 


Är du nyfiken på mer 24 timmar Varberg tycker jag du ska landa in hos Kristin så kanske  hon lotsar dig vidare...

 
 
kram | tina



2013-09-08

ljus, patina och tuffa tankar




Vad gör man om man har ett svar, men ingen frågar något?
 
En mening som bara dök upp i min lite mer allvarliga och på snudd till filosofiska del av hjärnan. Jag kan inte själv svara på frågan men låter mig heller inte fastna där. Istället ska jag lyssna på helt andra delar av min fantastiska (!?) hjärna och  noppa ögonbryn troligtvis konstatera att jag visst inte orkade slänga i en toning i håret i dag heller, dricka en smoothie och sjunka ner i soffan. Nöjd så.
 
 
kram | tina
 

2013-08-18

ny industriell vän vill veta var den ska bo | söndagsbild i fabriken

Vår matplats gästas just nu av en ny kompis som velar runt i huset och försöker hitta sin plats. Pallen ropade på oss när vi besökte Artilleriet i lördags och invirad i en svart sopsäck bar jag runt på den på stan hela dagen. Typ. Passade ju ganska bra eftersom jag hade galet ont i fötterna och kunde sätta mig så fort lillasyster provade något (och det var ofta;)


För ett litet antal veckor sedan så fick vi ytterligare en liten fin tonåring i familjen. En av de fina presenter som man får när man tillhör oss är att man får ett litet "prata-och fnissa-hela-natten på-ett-lyxigt-hotellrum-med-panoramautsikt-och-lyxiga-badrockar-plus-jaccuzi-och-shoppa-tills-mammans fötter-nästan-trillar-isär-och-pengarna-tar-slut-dygn".  Lillasyster hade väntat på detta i tre år typ, ända sedan vår första fina tjej blev tonåring och fick samma present. 
 
Vi hade det precis alldeles underbart. Ja, förutom att jag glömde ta med andra skor än mina vita Converse. Det var ett jätteminus för mina nedersta kroppsdelar. Minst sagt. Jag ville nästan klaga ynkligt och lite högljutt ända tills jag fick ett sms hemifrån tätt följt av ett telefonsamtal från vår stora fotbollstjej. Hon var på väg till akuten med en dubbelt så stor fot och förmodad bruten tå. Det kändes inte läge att klaga då. Mammahjärtat bultade och jag kände mig minst sagt kluven. Ville ju krama ledsen storasyster men samtidigt var min huvuduppgift ju att njuta och skapa lyx-känsla för lillasyster.
 
Men jag ansträngde mig och lyckades. Vi sjönk ner i jacuzzin och fasen va vi njöt, jag skiftade fokus och var totalt närvarande. Jag till och med nappade på Filippas knasiga idé att ta en snabb sväng till Liseberg trots att klockan var mycket och det regnade ute. Vi hade jättemysigt i den näst intill folktomma parken men mina fötter sade upp bekantskapen med mig. Typ.




Jag tror inte att det är många av oss som inte har en slags hatkärlek till spelklassikern "Råttfällan". Lyckan när man kan plocka plupp efter plupp (finns nog många namn på de där gula, röda och blå små spelpjäserna) och ilskan, kanske rent utav ursinnet när den small igen alldeles för tidigt för att sedan låta motståndaren i stället plocka plupp efter plupp...
 
Detta spel kommer gärna fram hos oss en sån här lagom slö och småregnig söndag och får bli del av mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild.


kram | tina
 
 

2013-08-11

tillbaka

Är det möjligt att återuppstå från det näst intill döda tillstånd som jag ur ett bloggvärlds-perspektiv sett befunnit mig i tre månader?

Självklart. I bloggvärlden gör man ju som man vill. Bloggar utan tvång och prestige. Hoppas ni håller med, och välkomnar mig tillbaks. För nu är jag här igen. Kul.
 
 

bilden är tagen på Azorerna maj 2013 (den resan ska jag berätta mer om en annan dag) 
 
 
Jag åt en "slapparfrulle" i soffan i morse och hade tv:n på i bakgrunden och hörde Peter Apelgren ge relationsråd (!?) Åh han är så fantastiskt rolig. Jag kan inte återge ordagrant alls, men sammanfattningsvis så sa han något i stil med

"Skit i sommaren, den är så fort över och den blir nästan aldrig så där bra som du tänkt. Satsa på hösten i stället. Köp det dyra vinet då, då ska du se att det smakar..."

Ja va sjutton, jag börjar jobba i morgon igen och  semestern är över (fast den har faktiskt varit riktigt bra med såväl kristallklart och badkarsvarmt Turkiethav som solig och vacker dansk sandstorm, Skagenmagi, intensiva övernattningsgäster och snyggshopping mm) och det känns som om hösten är väldigt nära. Så jag satsar på den från och med nu. Eller i alla fall från och med alldeles snart...När jag tänker efter så är det ju faktiskt fortfarande sensommar. Jag håller kvar i den, men jag har bestämt mig för att satsa på hösten. Det har jag.
 
 
kram | tina
 
 

2013-04-21

äntligen




Speciella små bubblor kittlar runt hjärtat när den första buketten vitsippor sträcks fram
varje liten blomma plockad med vetskapen att en mamma kommer att bli glad
den ömsesidiga glädjen när ge är lika fint som att få
 
glöm aldrig känslan
blunda och le
minns
 
 
kram | tina
 

2013-04-18

det handlar om väggar, stil, lådor och fotokonst | tema i fabriken



Bland det första du ser när du stiger in genom vår ytterdörr är en  lång vit vägg. Den är så pass lång att den rymmer en dörr in till vår tvättstuga/kapprum, en projektorduk och ett gammalt skåp står placerat mot väggen. Väggen är vit och putsad. Det låter väl bra. Men den är liksom putsad med en slags pizzeria-struktur. Det är verkligen inte snyggt, men ändå så pass diskret att vi bara lever med den. Dag ut och dag in. Vår pizzeriavägg.

Eftersom den är putsad så är det ju inte heller bara att spika i en spik och sätta upp tavlor. Därför är det lutande tavlor som gäller här.


Vår köksvägg skrev jag lite om på Fabriken när vi presenterade veckans tema

 fondvägg | på mina väggar 



Vad som finns väggarna i tjejernas rum så är det inte längre jag som bestämmer. Det samlas och sorteras och konsten som pryder deras väggar är ständigt växlande och består av till största del av bilder från tidningar och magasin. Helt ok tycker jag ändå.




Jag är inte galet förtjust i att spika i väggarna och när washitejpen kom in i allas våra liv studsade jag lite upp och ner av glädje. Enkelt och roligt! Men på de väggar där vi har satt vit panel är det lite mer fritt fram att spika. Det är ju busenkelt att fixa till och dölja ett litet hål, till skillnad från en tapetserad vägg. 




Vilka snyggväggar det bjuds på runt om i Fabriken idag! 
Jag är fullproppad av inspiration efter en tur där. Kika in där du också!

kram | tina



2013-04-14

söndagsbild och lite ord | fabriken | 130414



i gungande vågor kommer värmen  inuti
med snöflingans unika och självklara sätt ler ögonen i ljuset
spröd som en nattgammal is infinner sig vissheten
nu vet hon med säkerhet
det är på riktigt
 
 
 
 
kram | tina
 
 
 
 

2013-04-08

klassiker, loppisfynd och storsäljare hjälper mig att se ljuset i tunneln

En riktig klassiker minsann.  Ljusslingan från Granit finns även hos oss. Den ger mysigt ljus med hjälp av en dimmer. Jag tycker att nästan en dimmer till denna slinga är en förutsättning, det blir så vansinnigt starkt ljus annars.
 
 
Influensa. Så simpel är förklaringen till min totala frånvaro här på bloggen sista tiden. Influensa med stora bokstäver. Men jag var inne på de sista dagarna med feber förra veckan och uppfattade i alla fall att det var dags för belysning i Fabriken. Som tur var så är vi ju två tappra som står vid spakarna i Fabriken och fina Anna har verkligen jobbat på bra när jag varit ur funktion. Bästa kompanjonen är hon allt det måste jag bara säga.


Våra sänglampor är två riktigt gamla och välanvända bygglampor. Rostiga och färgfläckiga med söndertorkade kablar hittades den ena hos svärfar och den andra för en ynka femma på loppis i somras. Nu har de fått nya svarta textilbeklädda sladdar och jag gillar dom.


Jag tänkte bara låta belysningstemat passera helt och hållet först. Men så kom det sig att jag väcktes med sång, frukost på sängen och paket just den morgonen. Ett av paketen innehöll ett nytt objektiv. Och ärligt talat, hur många av er hade kunnat låta bli att alla runt i pyjamasbyxor och myströja och provfotografera åtminstone lite grann? Jag kunde i alla fall inte låta bli. Men den lilla ork som börjat smyga sig tillbaka då febern börjat retirera, räckte inte så långt som till att göra ett blogginlägg.


Detta är också lite av en klassiker när det gäller belysning. Ingela Råmans Light shadows, Orrefors ger fina skuggor när den tänds i storasysters rum.


Men idag ville jag ändå ge ifrån mig ett livstecken, en liten blinkning med lampan liksom...
 
 
kram | tina

2013-03-28

fabriken | tema | moodboard [03]

 


Just nu.
 Väntan på två olika sätt i mars 2013
 
Väntan nummer ett. Nytt album från DM. Nervöst och nedtonat förväntansfull har jag räknat dagar tills jag för ett antal dagar sedan fick den länk från min käre bror där jag kunde med slutna ögon kunde lyssna. Jag vill skriva att jag inte blev besviken. Men jag blev ärligt talat ändå lite besviken. Men det fanns en del bra. En hel del blir faktiskt bara bättre och bättre. Så det är bara till att fortsätta vänta. Vänta på den där "Enjoy-the-silence-känslan" i magen. Nästa gång kanske? (fast jag blev härligt glad när jag hittade reportaget på bilden om Martin Gore och Depeche Mode i Damernas här om dagen)
 
Väntan nummer två. Bli frisk. Influensan med stora bokstäver råkade ramla på mig. Jag vet att jag inte är ensam om detta öde. Men gör det saken så mycket bättre!? Nej. Men jag dricker vatten och snyter mig, hostar och sover.
 
Förresten så väntar jag på ytterligare en sak. Vårvärmen. När den äntligen kommer kanske det trots allt blir lite "Enjoy-the-silence-känsla" i magen ändå? Någon slags bra känsla kan du garanterat hitta  genom att kika in på Fabriken som idag har tematorsdag!
 
 
 
kram | tina
 
 
 

2013-03-10

söndagsbild | fabriken




Söndagsbilder i Fabriken idag. Min bild är fångad när hon gick förbi vår svarta tavla i vardagsrummet. Hon var insvept i en filt och alldeles sådär söndagsmysig hela hon. Så mysig som hon förtjänar att vara mitt lilla hjärta. 

Min söndag förövrigt har varit kraftfull och klok utåt. Jag har varit positiv och stöttande och gett goda råd och heja rop. Till vänner och bekanta, men inte till mig själv. Fast jag borde...Men en slö söndag då och då måste man ju unna sig för att hitta balans. Eller hur!?



kram | tina





2013-03-07

bjud in en stubbe och måla den vit




Att jobba heltid ha en liten familj att leva tillsammans med, och administrera två bloggar gör att det då och då uppstår stunder då känslan att inte riktigt räcka till, kommer på snabbvisit. Särskilt de veckor då jag har äran att presenterar torsdagstemat på Fabriken. Sällan känner jag att jag får till två olika inlägg på samma tema. Så inlägget här på in lite mer egna blogg är ganska ofta liksom tvilling med mitt inlägg på Fabriken. Men inte enäggstvilling, nej lite skiljer de sig åt. Det är min ambition i alla fall. Trygg i vetskapen att jag bestämt att det är bra nog så viftar jag bort känslan av otillräcklighet. I alla fall för denna gång.



Att plocka in naturen i form av björkstubbar som avbarkats, plansågats och vitmålats är något vi är nöjda med. Som jag skrev på Fabriken så var tanken egentligen att de skulle bli pallar, men då de blev lite för höga så fick de bland annat bli till nattduksbord. 

Vi valde att måla dem innan de torkat isär eftersom vi ville ha sprickorna trärena och för att jag i ärlighetens namn var lite otålig dessutom. Så pass otålig att jag några på plats direkt på golvet lite för snabbt. De var inte torra och det började mögla lite där de stod tätt intill golvet. Så om du blir frestad att göra egna små stubbpallar eller små bord se till att de torkar ordentligt innan ni ställer dem direkt på golvet. Det räcker att ställa dem på träribbor av något slag, bara så att luften kan cirkulera även under. Det tar ganska lång tid innan de torkat. Vi har målat en svart också och den kan du se en skymt av här >>

Jag önskar lite att jag hade kunnat fokusera på att plocka in våren i detta inlägg egentligen, men det var inte så lätt. Men ett sådant inlägg kommer så snart det är möjligt. Både här hos mig och på många fler ställen. Fast det är faktiskt en hel del av de inspirerande medlemmarna på Fabriken som lyckats få till underbart våriga inlägg i dag. 
Unna dig en runda i Fabriken>>


kram | tina


ps. Jag kan verkligen rekommendera allt som Paulo Coelho skrivit. En hel del finns på bokrean;)

2013-03-06

2013-02-25

en lysande idé




Imbergs Arkitekter är ett Stockholmsbaserat familjeföretag som ritar hus och inredningar. De arbetar mycket i Stockholm och på Gotland och driver dessutom butiken E. Torndahl, med fokus på noga utvald Skandinavisk design.




Jag är galet förtjust i deras lamp-idé som förutom i Stockholmskontoret ovan, även återfinns i sommarhuset på Gotland, om än med ett något annorlunda uttryck. Men man ser att de på något sätt kommer från samma skapare. Jag blir inspirerad, det är ju en tokigt enkel konstruktion. 




Plywooden är något som jag ju alla redan fört in i mitt hem, i sovrummet. Fast jag valde ju att ge den en mer väderbiten nyans innan den fick bilda fond bakom vår säng >>


Hoppas ni har fått en bra start på veckan och att ni liksom jag har en känsla av att detta kan komma att bli en av de bättre veckorna på länge!


kram | tina



2013-02-24

en liten bit till



Vet inte riktigt. Men det kan vara så att jag faktiskt har påbörjat något. 
Detta är andra söndagen som jag liksom läcker mina egna små ord... 

Mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild

♥ 

kram | tina