F Ö R Ä N D R I N G

Plötsligt sitter vi ensamma i bilen ner till ICA jag och mannen för att handla. Dörrar stängs och dörrar låses...Plötsligt är vi fler som delar på samma plattång och min deo tar slut väldigt fort. Händer dras undan i stället för att leta sig in i min, hej då-pussar måste ske i skymundan. Det känns lite konstigt. Men naturligt och lite spännande, men samtidigt nervöst och vemodigt. Livet förändras och vi med det...Men det som betyder något finns kvar. Innuti. Lika starkt och innerligt som innan, jag vet. Jag är ju mamma ;)

K R A M // t i n a