På lillasysters säng ligger mitt gamla överkast som farmor virkat till mig... Ruta/stjärna för ruta/stjärna visade hon mig det var och varannan gång jag hälsade på och försökte väcka min längtan och dela hennes glädje över skapandet. Jag insåg inte då, i närheten av tonårens början vad hon vill ge mig. Först nu är det oerhört betydelsefullt för mig. Tack farmor!
När jag kikar förbi lillasysters skjutdörr (som förövrigt var en mycket smart ide eftersom hennes rum är så litet) och in under hennes säng så tittar en bil som småkusinerna älskar att köra runt med fram och påminner oss om att det var lite länge sedan de var här. Jag känner en skön längtan...
Med tydlighet är känslan som infinner sig denna sköna fredagkväll den att familjen, gamla som unga spelar en väldigt stor roll. Hoppas du också får känna så.
T i n a
