I slutet av förra året föll jag pladask för en bild på en av mina favoritbloggar. Den genialska enkelheten flörtade med mig och genast kände jag ett behov att göra en egen variant! Det har dröjt tills nu. Men nu har jag en ny enkel, snygg och oerhört tillåtande lekplats i hemmet där visuella påhitt kan varieras i det oändliga...
Jag har lackat min lilla armeringsmatta en gång efter att jag först borstade bort löst sittande rost med en stålborste, så den ger inga fläckar på väggen.
Än så länge står den bara lutad, men min ursprungliga tanke var att den skulle sitta uppsatt på väggen. Men vi får se. Ibland har saker och ting en förmåga att liksom bli stående. Är det bra nog så kommer jag liksom inte längre. Hmm.
T i n a
