När jag gick hemma föräldraledig och i ärlighetens namn också under tiden jag pluggade (vilket jag gjorde när barnen var ganska små) så var det nästan alltid slut i portmonän alldeles lagom tills det var dags att plantera de första vårblommorna i utekrukorna. Vart enda år. Men allt som oftast kände min kära mor av det och kom med en kasse blommor. Åh va jag uppskattade det!
♥
Nu är det ju inte vårplanteringen som är aktuell, men jag kom liksom att tänka på det när jag funderade kring detta. Lite långsökt kanske. Men ändå. Jo för att, lika länge som vårplanteringen lät vänta på sig förr, lika länge låter höstens omplantering vänta på sig. Kanske inte så mycket för att portmonän är tom, nej inte alls. Utan för att det är så fruktansvärt fullt upp med annat. Så fort vindarna blir kalla och solstolen är inaktuell så vill jag liksom vända in i huset. Börja greja och ändra så att hösten blir mysig inne liksom. Så jag glömmer av utekrukorna lite. Går förbi utan att se.
Men i år blev det nån slags halv-variant. Oturligt nog dog den ena krukans innehåll ganska sent på sommaren. Istället för att köpa nya sommarblommor fegade jag liksom och köpte 10 taklöksplantor och puttade ner. Bra så. Nu behöver jag inte klura mer på detta innan det är dags att tänka advent. Typ smart!?
Men kika för all del in på Fabriken. Där finns det massor av härliga höstplanteringar som inte är lata fegis varianter som min!
kram | tina
