Två blå soffor. En fullständig flipp när vi köpte dom för ungefär 12 år sedan. Jag var så nöjd. Komfortmässigt har dom alltjämt förblivit en fullständig flipp. Kvalitetsmässigt lika så. Tvättade i 40 grader huuur många gånger som helst och det syns inte på något sätt. Trots att det står att det är kemtvätt.
Men färgen. Den har mer än en gång känts som en flopp. Längtan efter vita soffor har pulserat i hela mig emellanåt. Men jag har motstått. Eller rättare sagt, jag har inte kunnat rättfärdiga ett ny inköp. Dom är ju så galet sköna och bra på alla sätt och vis. Men blå.
Nu har jag förlikat mig med färgen och är helt och hållet sams med min älskade soffa. För ett tag sedan fastnade jag för en i mina ögon magisk bild på Instagram som begåvade Tora Lindström tagit. Efter en trevlig konversation först på Instagram sedan via mail så fick jag köpa bilden av henne. Jag såg direkt att den var som skapad för mitt vardagsrum och mina blåa soffor. På ett varsamt och underbart sätt tas färgen av mina soffor upp i den bleka ljusa vackra bilden.
Bilden hjälper mig. Nu älskar jag blå. Men annars är jag en ganska färglös tjej gällande inredning. Vitt och grått som bas blandat med trä och svarta detaljer. En och annan färgklick när lusten dyker upp. Då och då. Men i Fabriken har det fullkomligt exploderat av härliga färger idag. Jag är lite avundsjuk nästan. Men jag väljer ändå att låta bli...
kram | tina
