2013-02-21

this is me | fabriken



Jag fyller 39 år i april och väntar fortfarande på att bli stor. Att bli vuxen liksom, och känna mig säker på hur saker och ting ska vara. Vad ska jag bli när jag blir stor då?

Jag snubblade och skrapade knäna ganska rejält för ett och ett halvt år sedan. Hade turen att hitta en möjligheten att backa undan från mitt chefsjobb och prova något annat inom organisationen. Sakta återvänder kraften och glädjen. Men det är tufft att resa sig efter att ha snubblat omkull och bränt sig... Men det går. Men där skrapsåren fanns är det fortfarande ömtåligt. Kanske förblir det så för alltid. Eller också blir jag starkare där jag läker.

Jag är en tänkande person. Jag är bra på att tänka. Nästan lite för bra för mitt eget bästa i bland. Jag önskar att jag var lika bra på att ta plats och sätta ord på mina kloka tankar som att formulera dem inuti huvudet. Men jag är ganska tyst. Fast ändå inte. Jag känner mig ganska blyg. Fast väldigt social. Ofta känner jag mig lite osäker. Men samtidigt är jag ganska kaxig.

Jag och mannen i mitt liv träffades på vår studentfest och har inte varit ifrån varann många nätter sedan dess. Vi tog studenten 1992 så visst har vi hunnit med lite berg och dalbana i livet tillsammans. Men vi står idag hand i hand och kliver in i tonårsföräldrarollen helt och hållet då vår minsta faktiskt blir 13 år i sommar. Hur coolt är inte det!? Jag älskar det, men samtidigt vrider jag mig av frustration och maktlöshet när jag ser ur mina tjejer fajtas med allt det som tonårstiden bjuder på. Jag minns ju så väl hur det var. Fast allra mest har vi kul, mina tjejer och jag. Och mannen också så klart.

Jag drömmer om att kanske få fler fotouppdrag och att oväntade erbjudanden och möjligheter  ska dyka upp där jag kan få utlopp för all den kreativitet och lust som bubblar inom mig. Jag drömmer om att återgå till min gamla kroppsstorlek och att jag plötsligt ska få jätte tjockt och långt hår och en fantastiskt bra kondition. Och fred på jorden. Och att få mer tid drömmer jag om också. Så att jag kan blogga mer ;)


kram | tina

11 kommentarer:

  1. Vilket fint, ärligt inlägg!

    Så mycket närmare det känns som att man kommit många idag, tack vare detta fina tema. Tummen upp, för det. :)

    Och stort tack för dina rara ord om mitt inlägg idag!

    SvaraRadera
  2. Personligt och fint, roligt att läsa lite mer! Verkligen ett bra tema!

    SvaraRadera
  3. Så fint du skriver! härligt och läsa.

    /S

    SvaraRadera
  4. Underbara Tina! Du är helt fantastisk. Vilket fint och personligt inlägg. Känner igen mig i så mycket som du skriver. Blyg men ändå social. Tänker mycket. Ibland för mycket för mitt eget bästa.

    Har också massor av kreativitet som bubblar inom mig. Försöker få utlopp för det men ibland finns inte tid. Drömmer om tid jag med. ;) Fast nu ska jag sova. Drömma sött hoppas jag.

    God natt och sov gott!
    Kramar från Lotta

    SvaraRadera
  5. Åh, vilket fint och personligt inlägg, nu känner jag att jag nästan ljög lite i mitt inlägg idag, eftersom jag egentligen är lite skrubbsårsskadad och bränd just nu. Men jag valde förstås att fokusera på mitt positiva jag, som ändå finns där inuti, bakom det just lite trötta och sorgsna.

    Kram på dig fina Tina!

    SvaraRadera
  6. Jag känner så väl igen mig i din beskrivning. Jag och mannen har varit tillsammans sen -86, jag var då 16 och han 18. Idag har vi stora barn, dottern 19 och sonen 24. En ängel har vi också, Robin som dog allt för tidigt, han var bara 12 då han dog. Livet går vidare men det blir aldrig mer detsamma. I augusti blev jag farmor till en liten Edvin och livet känns en aning bättre igen:)
    Kunde inte låta bli att skriva en kommentar, vet egentligen inte vad mitt syfte med det var:)
    Kram i alla fall.

    SvaraRadera
  7. nämen fina tina.
    vad väldigt härligt att få ta del av en lien bit av dig, vem du är.
    och det är den där väldigt vackra biten, tycker jag.
    och jag vet ju alla redan att du är en sådan fin tjej.
    för det har jag redan förstått.
    och väldigt duktig på att fota och skriva.
    tack,
    ulrika

    SvaraRadera
  8. Du är så himla duktig och skriver så fint Tina!! Blir alldeles rörd =) Ha en fin helg! Kram Ellinor

    SvaraRadera
  9. Fint och ärligt inlägg. Skriver så fint och så igenkännande, blyg fast social, De där skrapsåren är vi många som har fått. Det tar sin lilla tid.
    Ta hand om dig
    Trevlig helg
    Kram Maria

    SvaraRadera
  10. Bra att det bara blev skrapsår och inte köttsår. Dina bilder är en lisa för själen. Ha det fint.

    SvaraRadera
  11. Underbara du! Ser massor av mig själv i dig. Du är fantastisk! Och du måste man bli stor? Jag väntar också..

    Kram!

    SvaraRadera


Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar!
kram | Tina