Att efter en av sommarens allra hetaste dagar landa på ett lantligt beläget B&B utanför Varberg upplevdes både bra och mindre bra. Mindre bra var just denna dag frånvaron av någon som helst möjlighet till svalka och cirkulation av den dallrande heta sommarluften. Tjejerna himlade på ögonen åt alla de naturligt närvarande flugorna och för mig och mannan blev det extremt uppenbart att vi varit alldeles för lite på landet med våra barn genom åren. Flugor. Liksom.
Fast jag håller med om att det verkligen var varmt och att jag sällan upplevt mer stillastående luft. Några snygga fläktar hade verkligen gjort vår vistelse än mer fin. För fin var vistelsen.
Jag visste ju att det var fint på Strömma Farmlodge. Fast det var inte utan att det anades ett litet tveksamt sus i magen när vi parkerade utanför det vi med uteslutningsmetoden identifierade som huvudhuset. För huset var i ärlighetens namn ganska fult. Eller nä faktiskt så var det jättefult faktiskt. Men man ska inte döma boken efter dess omslag och väl innanför dörrarna så landade vi in i en snyggvärld och jag nickade innombords och tänkte att minsann så visade Kristin sanningen på sin blogg. En samling bilder hos Krickelin ledde mig nämligen hit till detta B&B. Bloggvärlden är verkligen en klart lysande ledstjärna och inspirationskälla.
Jag säger bara det. Trappan, trappan trappan. Så fin. Jag ville omedelbart kasta mig hem och klicka hem tapetprover och skapa min egen ”stairway to heaven” i vårt hus. Så himla fin och tanken lever ännu kvar nånstans i mitt projekt- och idésus här i mitt bakhuvud. Kanske blir det ett höstprojekt. Vem vet.
Vi hade bokat två av de fem rummen som Strömma Farmlodge har att hyra. Våra rum hette Junis och Signhild och låg bredvid varann och våra huvudkuddar skiljdes åt av en tunn men vacker vägg. Att öppna dörren till Signhild var som att kliva in i ett ljusterapirum. Fantastiskt ljust och galet vackert i sin enkelhet.
“ Signhild, hon nöjde sig med det enkla. Hon var naturnära och gjorde fantastiskt goda släta bullar i sitt stenhus på Gotland. Oj vad jag önskar att jag fick känna henne när jag var vuxen! Nu lever jag på minnen från det där huset jag aldrig glömmer. Här har vi det mer minimalistiskt, härliga original träväggar som är vitmålade. Lite danskt, lite enkelt, lite natur, precis som Singan! Eftermiddags- och kvällssol!
Mannen och jag fick rummet med det vackraste namnet. Junis. Så fint det står om de olika rummen på hemsidan. Sådant fångar mig och sår en förväntan hos mig inför ett besök.
“ Junis, min mammas farmor. Jag minns fortfarande doften i hennes hem! En riktig bondfru som inte var rädd för att ta i. Småkakor och rollokolor, det är Junis det! Rummet är maskulint och stiligt. Passar perfekt till en bestman! Men också till Dig med lite stil och känsla. Härlig kvällssol kan Du uppleva här!
Ovanför finaste trappan fanns finaste lilla hallen. Finaste lilla soffan och en taklampa som jag för några år sedan (och i en annan miljö) inte skulle blivit så här varm i hjärtat av. Då hade jag tyckt att den var asful. Nu kunde jag inte se mig mätt. Hur fin som helst i dagens ögon.
Utanför ett för oss alla tillgängligt kök, fanns det enkla rara och fullständigt perfekta små matplatser. Ett alldeles genialiskt ihopaplock av allt från kort med citat till bord och stol. In i minsta detalj perfekt om du frågar mig. En större matsal fanns också och den var fin den. Men närmast köket var det så fint att jag liksom blir lite vimsig av sköna känslor när jag tassade om kring där.
När vi tillsammans summerade vår vistelse familjen och jag, så var det helt olika saker som tog överhand för var och en. Det faktum att det var gott om flugor och helt otroligt frånvarande luftcirkulation (jo det var så jädrans varmt att det inte gick att sova tyvärr) stannade just då direkt efter tydligt kvar i mina barn. Dessutom tyckte dom att huset och dess omgivning var lite läskigt och de hade legat nära varann och svettats under natten.
“ Men det vaaar jättesnyggt mamma. Verkligen. Bara lite väl varmt.Och ganska läskigt. Men jättefiiiint! ”
Jag vet att de tyckte det. På riktigt. Men jag hade önskat att de blivit mer förtrollade av platsen och lika sugna på att smyga runt och fota och njuta av de gamla lite trasiga gamla vackra husen runt i kring. Jag hade velat lyssna mer till den porlande ån nere vid kvarnen. Jag hade velat bli mer frusen och kanske lite knottbiten och fuktig under fötterna av daggen som landade i gräset tillsammans med mörkret. Men det får bli en annan gång. För tillbaka, det åker jag.
Men ännu ligger två veckor av gemensam semester framför oss. Dessa är redan planlagda. Medelhav och andra slags ord och melodier väntar oss inom kort. Alltså kommer bloggen fortsätta på semestersparlåga ännu ett litet tag.
