Tiden tickar på och hösten är tydlig i vardagen.
Kylig, blöt, strålande vacker och omfamnande. Allt på samma gång. I takt med att löven faller mattas också det eventuellt dåliga samvetet över alla spontana besök och grillkvällar som aldrig blev av, norrsidan på garaget som inte blev målat, alla morgonpromenader som inte blev av...
Distanserad från myggbett och hösnuva och med en allt blekare mage fokuserar jag på andra saker nu. Det känns bra!
Bland annat både gläds och utmanas jag av att Fabriken öppnat igen efter sommarlovet! Sakta men säkert hoppas jag att min inspirationsnivå ska nå oanande höjder i höst.Typ.
T i n a
