Jag är lite som en rymdraket som påbörjat det skakig återinträdet i atmosfären efter att ha legat i omloppsbana runt jorden sedan i somras utan att göra någon större nytta. Eller jo. Någon slags nytta har jag väl gjort. För mig själv.
Jag kom aldrig tillbaka efter min semester. Jag var slut. Icke funktionsduglig. Inte glad. Och definitivt inte rolig. Hade inte roligt. Existerade liksom utan att riktigt leva.
Idag är jag fortfarande slut, men inte riktigt lika slut. Fungerar hjälpligt i bland, men inte som förr. Men jag är glad(are) och jag kan ha roligt igen. Och jag lever.
på mitt skåp samsas liten barnstol från Ikea tillfälligt med en liten hög med tvätt, tom ram och tacksamma fetbladsväxter
Fram till årsskiftet ska jag prova att inte ha en ledande position på jobbet. Jag smyger i gång några timmar om dagen på en annan avdelning. Jag ska rehabiliteras. Oj. Jag är positiv och tror på detta. Jag är flexibel och sätter mig på den stol som erbjuds mig för dagen.
Fast de stolar jag suttit på har faktiskt stått på golvet. Ändå har det känts lite vingligt, osäkert och obehagligt. Men jag vill.
T i n a
