...

Häromdagen kom min 11-åring hem efter en tripp med kompisen och hennes mamma till ett köpcenter några mil bort alldeles glittrig i ögonen. Hon hade köpt en present till mig och var alldels bubblande nöjd för hon visste att jag skulle gilla den!

Fina kort kort från IKEA trollade hon fram, och jag blev precis så glad som hon hade föreställt sig. Men först i dag har de klättrat upp på väggen och när jag slår mig ner i soffan och fredagsmyser nu så ska jag snegla bort mot korten och sedan söka ögonkontakt med lilltjejen och le. Då kommer jag att få världens finaste leende tillbaka. Fast mest glad är jag av tanken på att hon blev så glad av att ge bort något. Det är fint.

♥

Doftljuset på bordet luktade jättegott när vi gick förbi det i affären och jag frångick mina principer och köpte det billiga ljuset. Men det luktar absolut ingenting nu när vi tänder det. Billigt är inte alltid bra nog... synd.

T i n a