När jag fyllde 20 år fick jag en symaskin, exakt vad jag ville ha! Den var inte riktigt fabriksny och saknade "fodral" (vad kallar men det!?) Fina mannen i mitt liv tillverkade i stället en slags måttanpassad låda som han omsorgsfullt betsade med en honungsfärgad bets (som vi hade lite dille på ett tag =) Hörnen är rundade med omsorg och det klickar faktiskt till i mig varenda gång jag lyfter fram den ur gaderoben.
Det är liksom lite kärlek i den.
Men häromdagen kände jag inte direkt något skönt klick i magen precis när symaskinen outtröttligt trasslade undertråden gång på gång. Alltså. Finns det något mer irriterande!? När man väl ska till och vara lite skönt kreativ... Den måste in på service. Jag ska ju liksom börja smyg-julpyssla.
T i n a
