Fortsatt glada miner hos oss alla när storasysters rum förändras under ledning av rumsinnehavaren själv. Tjejer kan.
Pappan står för kunskap, styrka och support i och för sig. Men ändå. Hon tar för sig och får saker och ting gjorda. Jag är stolt samtidigt som jag är lite orolig och ovan inför tanken på att jag nog inte kommer att få vara med och bestämma så mycket hur det ska se ut längre. Det är minst sagt utmanande att låta barnen växa upp, utvecklas och bestämma själva över sin egen stil och personlighet.
Men lite kan jag nog inte låta bli allt lägga mig i. Med jag ska försöka att göra det med finess så att hon liksom inte märke det. Tror ni att jag lyckas?
T i n a
