Just nu samlas saker i högar och diverse olika ganska udda samlingar. Det tenderar ofta att bli så hemma hos oss. Särskilt på våren. Jag har svårt att slutföra saker då (svårare än vanligt skulle min man säkert vilja tillägga med glimten i ögat)
Samtidigt som jag blir spralligt uppfylld av ljuset och livets återkomst så golvas jag av allergi och den nödvändiga dosen medicin. Så trist. Det är ju liksom Ingen bra tid att vara totalt väck, slö i huvudet och med flås som en 80-årig rökare. Fast det finns antagligen ingen bra tid för det alls om jag tänker efter.
Stolen som puttats ur position för tillfället är sådär härligt skavd och nött som en omtyckt stol blir med åren. Den flyttade hem förra våren och är egentligen inte min. Det var nån av de mindre människorna i huset som gav en femkrona för den. Men jag bar den och tvättade den och vips finns den i vardagsrummet. Så det kan bli. Men det tog ett år.
T i n a
