2013-02-03

en stund, en fin stund och ett övergivet hus



När solen sken som skönast i helgen hade jag och lillasyster en fin stund med kamera och fniss. Och lite skräckblandad förtjusning när vi vågade oss ur bilen vid det där jättestora nedlagda sjukhemmet där det spökar. Jag tycker att det är fantastiskt att gå runt där och jag har minnen av hur jag sommarjobbade där innan det lades ner.

Jag minns Elin, den gamla gumman som hade så fantastiskt tunt vitt hår. Som en gloria fanns det där och jag minns hur hon blundade och sjöng lite sorgset för mig. Jag minns Asta som viskade till mig att hon ville ha en ny morgonrock när hon fyllde år. Jag talade om det för undersköterskan som var hennes kontaktperson, men hon fick ingen morgonrock. Det blev jag så ledsen för, Asta brukade nästan aldrig prata och när hon väl sa något, önskade något lyssnades det inte till. Gustav den gamla prästen som var så otroligt intressant att hjälpa. Vilka samtal vi hade. Vad mycket jag lärde mig av dessa gamla människor.




Jag ler och minns mycket mer än så, och jag gillar atmosfären där. Lillasyster tycker bara att det är jätteotäckt och kan inte glömma att jag berättat att det spökar. För det gör det. Eller?





Fast hon håller med mig om att det är en vacker dörr. Extra vacker en gnistrande kall februaridag när kung Bore målat med sina magiska iskristaller på rutorna.

Jag gillar mina söndagsbilder. Hoppas att ni gillar dom också och att ni hittat ännu fler söndagsbilder att gilla och kommer att komma ihåg inne i Fabriken....

9 kommentarer:

  1. Klart det spökar, det ser ju vem som helst! :)

    Vackert och skitläskigt, jag kan se dom gamla människorna framför mig när du beskriver dom. Fint.

    Och skitläskigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja lite så där härligt och vackrt läskigt liksom, jag håller med :) kram

      Radera
  2. Så läckra bilder, med en härlig historia dessutom.
    Ha de gott. Cat

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, minnena som skapar historism får mig att le och uppskatta livet på något sätt...

      Kram

      Radera
  3. Väldigt vacker dörr. :-) Jobbade inom äldreomsorgen när jag var ung, tyckte ofta det inte lyssnades på deras önskningar. Väldigt tråkigt efter ett långt strävsamt liv, att inte bli hörd. :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas att vi ändå gjorde skillnad för några av de gamla tanterna och farbröderna vi mötte... Jag tror det :)

      Kram

      Radera
  4. Åh så vacker den dörren va/är! Men den är fortfarande läskig ;)

    Kanske är det jag som är det läskiga spöket?;) Haha, nej då... Men bilden på mig är lite kuslig, men väldigt kusligt fin!

    Kram mamma/ lillasystern i huset:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jag älskar bilderna. Allt.
      Puss o kram :)

      Radera
  5. Minnen är en skatt, verkligen mysigt.

    Ha det gott

    SvaraRadera


Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar!
kram | Tina