Jag undrar en sak.
När man är mitt upp i den stundtals högintensiva vardagen så händer det ju att sängarna inte bäddas på morgonen för att det har varit svårt att välja kläder eller det är en dålig hårdag som gör att all energi går åt till att hata hår och stirra ilsket i spegeln. (önskar att jag kunde skylla allt enbart på mina döttrar men nej, jag är också så där barnslig och bedrövlig ibland. Inte ofta alls. Men trots allt då och då) Ibland kan ju sängen ha varit lite väl skön att ligga kvar i också. Ja ni fattar.
Men när vardagen avbryts och ledighet infinner sig och tidsbrist inte existerar för ögonblicket. Hur kommer det sig då att sängar inte bäddas och högar av kläder ligger kvar. Länge. Alltså?
Strunt samma egentligen. Antar att det är ganska sunt. Kanske rent av lite hemtrevligt faktiskt. Med variationerna menar jag. Jag skulle inte stå ut med ständigt småstök. Lillasyster gick förbi datorn innan när jag fixade och sammanfogade bilderna ovan och stannade upp och kommenterade "Snygga bilder mamma" Jag antar att det betyder att hon faktiskt trivs med variationerna här hemma hon också... Känns bra. Riktigt bra. Fast jag vill ändå att hon ska bädda sin säng ;)
T i n a
